Säg det med en lapp!
2012-01-13 @ 19:20:11
Idag har jag pluggat, pluggat och pluggat. Har tre stycken inlämningsuppgifter som ska vara klara och inskickade senast söndag kl 00.00. Jag har inte börjat med någon av dem, förrän idag. Så jag kommer få sitta med dem hela helgen, var på skolan i biblioteket och läste en bok som jag ska recensera (en av uppgifterna) och det var väldigt skönt att sitta där och plugga istället för här hemma. Kommer definitivt att göras fler gånger!
När jag kom tillbaka hit till Borås i tisdags så möttes jag av en lapp när jag kom in i trapphuset, någon irriterar sig tydligen på cigarettfimpar och hade bestämt sig för att skriva en arg lapp som lösning på problemet. Men det var lite svårt att se vad som står... Tycker för övrigt att arga lappar är hur roliga som helst, David Batras böcker fyllda med arga lappar som folk har skickat in efter att ha stött på dem på olika ställen är riktigt kul; "den som inte tar bort luddet ska dö!"
Stjärnklart
2012-01-13 @ 01:20:10
Blev en skön kväll, efter träningen så slog vi igång ett par Sex and the City avsnitt som vi kikade på (jag och mina roomies) och åt lite samtidigt, sedan kom det hit några fler och det dracks vin och pratades en hel del för att sedan sluta med några fler avsnitt Sex and the City. Den serien kan jag verkligen se på hur många gånger som helst och trots att jag vet vad som kommer att hända här näst så är det alltid lika underhållande och bra. Håller tummarna för att Mad Men är likvärdig, fick nämligen första säsongen i julklapp! Har höga förväntningar på den, trots allt har serien fått stor uppmärksamhet och väldigt positiv bemötning.
Nu lyssnar jag på P3 - Karlavagnen, mysigt, och ska lägga mig i sängen som inte står där den brukar. Har flyttat in den i ett hörn med bara snedtak, så vi får se om jag kan undvika att slå i huvudet och om det funkar att sova åt det hållet. Vore bra för det blev en bättre lösning och den ser väldigt inbjudande ut, speciellt med nya påslakan och en ny filt som jag fick i julklapp. Får visa en bild senare, ljuset här inne gör inte sängen rättvisa.
Tillbaka.
2012-01-10 @ 20:01:31
De tre veckorna på hemmaplan gick alldeles för fort och nu sitter jag här i mitt lilla rum i Borås igen. På ett sätt är det skönt, men att ha en tenta imorgon känns mindre bra och just nu drunknar jag i bindningar, solvningar och sånt. Dags att börja skriva här igen nu, efter en "paus" medans jag var i Borlänge. Mest skrev jag inte för att jag undvek att sitta vid datorn och jag lyckades väldigt, väldigt bra med det.
För övrigt är nog Borås Sveriges motsvarighet till Forks (alla inbitna Twilight-fans vet att det är den regnigaste staden i USA och därför den stad som Cullens valt att bosätta sig i) för det regnar verkligen otroligt mycket här, känns tungt att ha lämnat en perfekt vinterdag i utbyte mot en gråaktig regnig kväll. Böckerna ropar på mig och jag blir förmodligen vaken hela natten, några få avbrott kommer att göras för att försöka packa upp de mängder av saker som jag släpat med mig ner hit.
Väldigt roligt var det i alla fall att träffa mina rumskompisar igen, varav en är nyinflyttad men igenkänd då hon går i min klass. Det känns bra och hon bor i rummet alldeles intill mig.
Julklapps inköpen är nästan klara!
2011-12-17 @ 16:31:29
Min plan var att bli klar med all julhandling idag och det föll sig nästan så. Förutom en sak, som jag planerat att köpa och var helnöjd med, som var slut på lager.. Därmed lägger jag mitt hopp på att den finns kvar i Borlänge !
Jag tycker att det är mysigt att gå runt på stan när det är så mycket fok i farten, det känns faktiskt inte speciellt stressande utan mer juligt. Och så ser man alla påsar och tänker att någon kommer bli glad för det som finns i den.
Det blev någon julklapp till mig själv också, svårt att låta bli!
Nu sitter jag och äter svampsoppa som jag precis lagat, gott. Är så enkelt att göra soppor när man har en stavmixer, mitt favorit köksredskap för tillfället!
Planering var det ja...
2011-12-15 @ 17:06:50
Det är smart att boka tåg långt i förväg, då vet man att man får plats. Speciellt om det är kring jul och du vet vilket datum du ska åka. Om du exempelvis har sista föreläsningen på en måndag (förslagsvis den 19:de december) så kan det vara trevligt att åka hem direkt efter den. För det går ju inte att strunta i den och istället åka på fredagen för att få en extra helg på hemmaplan, inte när man går på högskola.
Ungefär så resonerade jag när jag köpte min tågbiljett för ett bra tag sedan som ska ta mig till min hemstad och eftersom jag var ute i god tid fick jag ett bra pris på den, dock var jag för snål för att göra den varken ombokningsbar eller återbetalningsbar och då jag visste med mig att jag skulle på föreläsning samma dag innan avgången var det ju inte möjligt att åka tidigare. Så visst var jag nöjd. Enda tills för sisådär en och en halv timme sedan då min kära lärare i Design Management "råkar upptäcka" att det blivit fel på vårt schema och att den föreläsning som är lagd på måndag istället är flyttad till fredag eftermiddag. Det innebär en ledig måndag. Hade jag vetat detta hade jag kunnat begett mig norrut redan imorgon efter föreläsningen istället för att tvingas spendera en extra helg här i onödan. Det här gör att helgen framför mig känns som en evighet i dagsläget.
Men å andra sidan får jag tid över till att städa, tvätta och plugga som är precis vad jag måste göra i helgen. Sounds like fun...
Regnet det bara öser ner...
2011-12-13 @ 17:04:52
Det tog inte lång tid innan de julkänslor som mitt Lucia-kollande hade byggt upp försvann. Faktiskt så räckte det med att kliva ut genom porten och inse att det fortfarande var regnigt, grått och starka vindar. Tydligen en klass 3 varning (som är det högsta som finns på skalan) enligt Aftonbladets artikel, fast måste säga att det var värre i helgen med snö & åska samtidigt som senare övergick till jobbiga vindar och massvis med regn. Det som är värst är vindarna, det blåser något otroligt starkt och paraplyerna bara vänder sig och håller på. Papperskorgarna är fulla med trasiga paraplyer... Så om någon vill ha tips på en affärsidé som förmodligen skulle bli väldigt framgångsrik här nere kommer en här; Paraplyer som inte kan vända sig ut-och-in och som inte går sönder samtidigt som man kan böja dem framför sig (det måste man här, annars blir man blöt) och fortfarande se om man möter någon. Gärna stora men med möjligheten att fälla ihop dem till väldigt små. Efterfrågan är stor.
Avsnitt två .
2011-12-02 @ 08:03:09
Har precis kollat på andra avsnitet (lucka två) i SVT:s julkalender, berättarrösten är sådär mörk men snäll typ som i Grinchen och den gör så mycket till hela historien, bidrar till en hel del av magin som ligger över den. Avsnitten är bara 13 minuter långa så det hinner inte hända sådär överdrivet mycket i varje, men det är fortfarande en bra kalender. Idag blev dottern döpt, vävrvad till "klappsnapparna" och de kom undan polisen genom att leka kurragömma, vad ger detta för ideer till barn egentligen?
Idag har jag föreläsning i Design Management på förmiddagen och sedan är det bara hem och packa, börjar om en halvtimme så har aningen bråttom nu.
Försök igen
2011-11-17 @ 21:30:49
Min morgon/förmiddag bestod av ett frenetiskt klickande ifrån två datorer. Jag och en av mina sambos satte oss tillrätta inne på mitt rum lagom till klockan 10.00 , uppspelta över att kunna få chansen att klicka hem något ifrån Versace for H&M. Det började med att vi båda var inne på hemsidan och drev omkring i väntan på att de skulle släppas, och en efter en började de bli tillgängliga dock inte de saker vi riktat in oss på. Helt plötsligt slängdes den ena efter den andra ut ifrån hemsidan och möttes av ett meddelande som sa något i stil med att "Vi är väldigt populära och det är för tillfället mycket folk på hemsidan. Försök igen senare." För variationens skull kom meddelandet ibland på engelska. Det var då klickandet började, på "försök igen" knappen. Om och om igen. Helt plötsligt kom min medklickare in på hemsidan igen, och armbandet vi båda ville ha hade släppts. Så hon lyckades klicka hem ett och lyckan i mitt lilla krypin var total. Jag själv, däremot, blev hopplöst lämnad utanför med endast det fina meddelandet att läsa... Förmodligen bara otur, men gläder mig åt att jag får kika och prova armbandet när hon får hem det!
Efter klickningsmaratonet (det varade längre än ni kan ana...) så begav jag mig till kårhuset för att engagera mig lite i workshopen som tyvärr var en besvikelse. Väl där skådade mina ögon en väldigt stor Versace for H&M påse tillsammans med två mindre. Jag blev tvungen att ta reda på vad som fanns i dem och det visade sig att de tillhörde två stycken trevliga pojkar, i dem fanns en skinnjacka (herrmodellen) och två t-shirts. Snyggt.
Läslus
2011-11-09 @ 23:44:24
Det går verkligen i perioder just nu, hur tiden spenderas. Ena stunden är det inte mycket att fördriva tiden med, medans det helt plötsligt är alldeles fullspäckat. Jag är inne i den senare fasen för tillfället och det är då jag trivs som bäst, när det hela tiden är något att göra och man knappt hinner stå stilla på båda fötterna. Det kanske även kan stå som en av många anledningar till mina sändiga förseningar, åtminstone på hemmaplan.
Men de faserna kan även vara olika långa och när den ena blivit vardag byts de båda plötsligt av. Jag är dock inte den som är den, så istället för att låta minuterna sega sig framåt har jag tagit tag i saken och påbörjat avslutade kapitel. Förtydligande: jag har återupptagit kontakten med ett par finfina gamla hobbies! Även om studerandet givetvis kommer i första hand så behövs det en hel del pauser, som ofta består av träning men nu även av mina nygamla fritidssysslor. För de som vill ha en större inblick i hur mycket jag faktiskt måste plugga kan jag säga följande, på 6 veckor ska jag ha läst 6 böcker varav två är på engelska och snittet på antal sidor ligger på 400 stycken. Och det är bara i en av två kurser jag läser på dessa sex veckor. Men jag klagar icke.
Looking forward...
2011-11-01 @ 20:13:17
Inte ofta känner jag mig arg på saker och ting, jag lyckas för det allra mesta hålla mig relativt lugn, men just för tillfället är arg precis vad jag är. Förmodligen har det med min inte alltför goda förmåga att hålla mig fast vid saker som jag borde låte försvinna ur mina tankar. Något som inte går ihop är att vara arg, eller kanske mer irriterad, över något är att samtidigt försöka plugga till en tenta. Eller åtminstone behöva plugga.
Alltid när jag känner mig arg, irriterad eller upprörd över något så funderar jag över vad jag skulle vilja göra och hur jag önskar att jag skulle hantera situationen. Det vill säga; jag målar upp ett sorts scenario över hur jag skulle vilja hantera dilemmat, där jag blir den som lägger en "punschline" och sedan går därifrån rak i ryggen utan att snegla bakåt med blicken. Istället för tvärtom. Kan även meddela att dessa situationer aldrig uppstår i verkliga livet, men jag intalar mig själva att de på något sätt lugnar mig i och med att de inte är alltför orealistiska.
När jag är laddad med de känslorna brukar jag även tänka framåt, på alla de saker som jag vill göra och uppleva. På min släkt och mina fina vänner. Det är just då som alla onda känslor försvinner och ersätts med längtan efter framtiden.
Brist på information.
2011-10-26 @ 20:06:25
Informationsflödet i dagens samhälle är oändligt och det är inte konstigt att vi kallas för "informationsgenerationen". Trots detta kan det i många lägen kännas som att vi inte vet det vi borde veta och anledningen är nog inte alltför sällan att vi är vana med att informationen kommer till oss. Därför slutar vi att leta efter den, vilket är ett otroligt dumt, men ständigt återkommande, misstag.
Vi har blivit lärda att man måste kämpa för att kunna ta sig någonstans, gäller allt och alla kategorier, ändå känns det som att vi längs vägen förlorade den tanken och istället har blivit alltför påverkade av alla solskenshistorier om de som har lyckats med sina drömmar utan minsta ansträngning. Kanske är det dags att tänka över det en gång till, för vad vi än drömmer om att bli så kommer det aldrig att dyka upp en person med högt inflytande och fråga om vi vill börja jobba som just det, om inte vi själva först bifogar ett CV med alla de krav och kvaliteter som yrket kräver. Och det är väl där problemet ligger, vi vet inte vad som krävs och absolut inte hur vi ska få det. Anledningen? Vi har inte frågat och inte heller sökt informationen. I de situationerna kan vi inte göra mycket mer än att skylla oss själva och hoppas att det någonstans sitter en vänlig själ som kan hjälpa oss, trots att tiden för längesedan runnit ut.
Mysig familj och varma koftor...
2011-10-21 @ 00:00:22
Familjen kan vara som den där oversized, mjuka, mysiga, noppiga favoritkoftan vi sveper in oss i när kylan börjar bli alltför närgången. För vi vet att den, precis som vår familj, alltid kommer att finnas där för att hålla oss varma och ge oss närhet. Givetvis kan den bli utsliten och nött i kanterna, kanske till och med få ett och annat hål, men det är just de slitningarna, just de hålen, som gör koftan ännu charmigare och ännu mer vår egen vilket gör att vi drar den ytterligare lite närmare runt oss.
På samma sätt kan relationen vi har med vår familj ibland kännas svår och kantstött efter personliga duster med varandra, men på något sätt, om viljan finns där, kommer de där slitningarna bara bidra till en starkare och närmare relation i längden. För vi vet vad slitningarna innebär, de kommer alltid att finns där för att påminna oss om det som varit och att vi faktiskt lyckades klara oss igenom det, tillsammans, med bravur.
Så ibland när vintern närmar sig, eller när det på andra håll kommit kyliga vindar, kan det vara läge att dra sig tillbaka och bara mysa in sig i värmen. Dra in alla de dofter som hör den till och bara njuta av tryggheten och minnena som kommer tillbaka. Och längta till alla de stunder som kommer ge nya, gemensamma minnen i framtiden.
Jag planerar att mysa in mig i min kofta hela nästa vecka.
So get up and dance, don't make any plans. I am all in for you.
Questionmarks
2011-10-19 @ 23:19:52
Ofta händer det att vi drabbas av förvirring som i sin tur leder till en hel del frågor. Det som förvirrar oss skulle kunna vara vad som helst, så för att begränsa det säger vi att orsaken är personer som vi har eller har haft en närmare relation till. Vänner och bekanta...
Frågorna cirkulerar sedan runt och kommer ständigt i nya formuleringar, de grundar sig i något vi inte riktigt kan definiera utan istället fantiserar fram. Det värsta tänkbara. Även de svar vi själva kommer fram till är de svar som skulle göra oss döva i verkligheten.
Tragiskt nog lämnas de frågorna obesvarade men inte obetydliga. För trots att vi så småningom befinner oss i den situationen , som vi alltid tänkt att vi skulle använda oss av för att få alla de svar vi behöver för att på något sätt kunna rensa huvudet, så lämnas de utanför konversationen samtidigt som de, inlåsta, skriks ut inom oss.
Det som håller oss tillbaka är rädslan för besvikelse men samtidigt hoppet som på något sätt lyckats tändas på nytt, för vi står ju där igen. På den platsen vi aldrig riktigt ville lämna från början och längtan efter att få stå stilla, bara några sekunder till, övervinner alla de tvivel som frågorna från början byggdes upp av.
Red&blue
2011-10-19 @ 01:31:38
När en politisk åsikt yttrats så kan man räkna med att även de som knappt är insatta har något att tycka till om och en het diskussion är ett faktum. Alla vill visa vad de tycker och tänker kring de ledande frågorna utan att riktigt avslöja vilket parti de anser vara det med bäst politik. Tyvärr kan dessa diskussioner gå överstyr och leda till att man på något sätt landar på varsin sida med en stor avgrund mellan sig. Detta kan liknas med de första riktigt djupa och seriösa diskussioner som så småningom dyker upp inom förhållanden, de som leder till att man plötsligt upptäcker att man har helt olika åsikter kring de saker som ligger närmast hjärtat. Och som i sin tur orsakar en total omställning och omvärdering av det så kallade förhållandet.
Å andra sidan kan det vara just de där djupa samtalen som leder till att man plötsligt befinner sig på exakt samma sida och varken är röd eller blå utan istället lyckats komplettera varandra och bildat sin egen, lila, nyans.
To remember : the things we thought we'd never miss are the things we're longing for the most when we're left all alone with nothing but our memories.
Dreamcatcher
2011-10-15 @ 01:01:47
Drömfångare har blivit mycket mer än vad det var tänkt från början. I dag är de en accessoar, något vi använder för att pryda hemmet eller oss själva i form av smycken. Frågan är om de fortfarande skyddar oss?
Det ursprungliga syftet med en drömfångare var att den skulle skydda oss ifrån onda drömmar genom att låta dem fastna i nätet medan de goda drömmarna omärkbart kunde sippra igenom hålen. Omvandla negativ energi till positiv är också en egenskap som drömfångaren sägs besitta, tillsammans med en hel del andra egenskaper. Varje tråd, varje fjäder och träslaget i sig sägs ha olika goda egenskaper som påverkar oss positivt. Gamla myter och skrönor säger att det var spindlar som inspirerade till dem, vissa myter påstår till och med att spindlarna ger tekniken att gör det speciella nätmönstret i gengäld till en speciell "spindeldam" som var en mycket god kvinna, i samklang med en oro över barnens mardrömmar.
Huruvida de skyddar oss eller ej är svårt att avgöra, dock går det att dra en slutsats i att de genuina och handgjorda av de med kunskap ger en större upplevelse av skydd än de massproducerade. Kanske är det istället en fråga om tro och önskan om att en drömfångare är en positiv energikällan mer än deras faktiska påverkan. De som tror har en stark tendens att lyckas bättre än de som tvivlar.
Det som jag funderar över är var de onda drömmarna/energierna tar vägen. Ingenting kan försvinna för evigt och förr eller senare måste allt förbrukas, fronteras, för att man ska kunna låta det gå vidare. Det gäller inte bara drömfångare, en förskjutning av problem i vardagen gör dem större och värre för var dag som går. Bör inte det bli en liknande effekt med den negativa energierna/drömmarna? Att de byggs upp, blir större, för att sedan slå oss med full kraft när trådarna i drömfångaren brister av tyngden. Kanske är det då man drabbas av sömnparalys, den ultimata mardrömmen.
Drömmar
2011-10-14 @ 23:04:51
Vi har så många drömmar och ständigt tillkommer nya samtidigt som de gamla sakta dör ut. Men de lämnar oss aldrig helt och våra barndomsdrömmar om att äga en egen häst eller vara fotbollsproffs kommer alltid finnas arkiverade i den dammiga mappen vi gömt allra längst bak i vårt medvetande. Vi kan därmed när som helst ta fram dem och börja fundera på vad som egnetligen gick fel, själva anledningen till att de aldrig blev mer än bara drömmar. Tidsbrist, ändrade planer, andra drömmar. Eller så var det helt enkelt vi som stoppade oss själva med anledningen att vi inte var värda det, att det helt enkelt inte var det vi skulle satsa på utan något annat. Något som vi fortfarande inte har kommit fram till.
För att nå sin dröm krävs en strategi, en vision och en väldigt stor motivation. Vi vet det. Ändå är det som om något håller oss tillbaka, som hindrar oss från att nå dit vi vill. En viskning inom oss som säger "du förtjänar inte att leva ut din dröm och du kommer aldrig att nå dit, det finns andra som alltid kommer att vara bättre än du. Ge upp."
Vems röst är det och hur fasen raderar man den från sitt system?
Upplistat
2011-10-11 @ 00:58:30
Den perfekta pojkvännen:
- Är rolig och delar min konstiga humor.
- Brunhårig är att föredra.
- Manlig med muskler, orkar bära mig från soffan till sängen när jag råkat somna till en dålig actionfilm han valt ut.
- Omtänksam och bryr sig, efter han burit mig till sängen stoppar han om mig och pussar mig på pannan.
- Tycker om att ta kommandot.
- Ger många genuina och spontana komplimanger.
- Tycker om mig för allt vad jag innebär.
- Har en cool lite NewYork-ruffig stil.
- Lång.
- Är stolt över att vara med just mig.
- Romantisk och spontan.
- Lite smågalen.
- Gråter när han ser sorgliga filmer för att sedan komma med en dålig, men söt, bortförklaring.
Listan går att göra oändlig och ser antagligen olika ut för alla.
Frågan är hur många punkter som vi är beredda att ge upp i utbyte mot att få något som är verkligt. För punkterna är varken verkliga och kanske inte ens sanningsenliga.
We all have our secret "the perfect boyfriend list" and most of the time we know what we want out of a realtionship, but when it all comes down to reality and he, the perfect boyfriend, doesn't cry over a sad movie maybe we should consider making a new list. A list of him and all of his pros and cons. And that list should be named "My perfect boyfriend".
Sparks
2011-10-09 @ 02:03:28
Motivation kan kännas enkelt att få när man bestämt sig för att prova något man verkligen vill. Men efter ett tag måste man försöka hitta ny motivation och få mer inspiration. Ungefär detsamma gäller ett förhållande. I början är vi nykära, vill knappt vara ifrån varandra alls, men efter ett tag övergår det till något annat och det kan tyckas svårt att se den gnistan som var så lysande i början. Det finns en del som hävdar att man i sådana lägen ska försöka "hitta tillbaka", men om den gnistan redan slocknat går det väl knappast att få den tillbaka? Att tända en ny känns som en enklare lösning. Dock krävs det att man har de redskap som krävs för att få till den. Och viljan, för det kan ta tid. Redskap kan vara två stenar, i verkligheten översatt till två kroppar. Eller kanske två munnar. För det är helt klart inte nödvändigt att gnistan behöver tändas fysiskt, att prata kan vara mer än nog.
Men hur ska man veta om man går vidare på samma motivation eller om man istället har haft olika definitioner av den från första början? Hur vet vi om de gnistor som slår verkligen är menade att blända oss för mer än bara tillfället eller om det endast var en tillfällig friktion?
Rules
2011-10-05 @ 22:32:59
When we don't follow our own rules, we can't expect others to.
I've always been following these rules I've written in my head, in matters of life and love.
Sometimes I've been thinking about breaking them, but I haven't.
Until now.
So now I'm waiting for the consequences, I can already see them coming.
Wasting
2011-10-04 @ 00:22:21
Vi har begränsat mycket tid och på grund av det måste vi ständigt göra aktiva val, välja och välja bort. Även om det innebär att vi måste välja bort något vi inte alls hade planer på att göra. Vi kanske inte kan få allt, men det betyder inte att vi inte kan ha något. Ibland måste vi nöja oss med mindre än vi hade tänkt, men vi behöver inte nöja oss med ingenting alls.
I vissa situationer är dock ett val omöjligt och alternativen som finns är likvärdiga. Då hjälper det inte att vi övat på att säga nej i huvudet många gånger förr. Sådana situationer är dömda och att ta sig ur dem med lika mycket som man hade innan finns inte. Ändå är det där vi hamnar förr eller senare, när vi har spelat diplomat alltför länge utan att egentligen besvarat de frågor som ställts utan istället bara gett sken åt att hålla med de antaganden som sagts från båda sidor.
Sometimes we answer with a yes when we're thinking no. Then it's to late to take it back and eventually the thing you said yes to stands knocking on your door just waiting to step in to your life. If you decide not to open, it'll hunt your thoughts forever. And if you do open, it'll be in your life for only a week.
The question isn't if we open or not, it's how we value our time.
