Workshopen fick nya tankar och idéer att komma till och var allmänt bra. Den började med en "Spaghetti Competition" som gick ut på att bygga det högsta tornet av spaghetti och högst uppe skulle det ligga en marshmallow. Det vi fick använda oss av var 20 st spaghetti, 1 m tejp, 1 m tråd och 1 marshmallow. Vad den går ut på och hur det går till hittar ni här: http://www.youtube.com/watch?v=H0_yKBitO8M . Vi var alltså i olika lag och mitt lag vann med ett 69 cm högt torn.

Efter det var det dags att börja med själva "företaget". Vi blev tilldelade ett slumpvist koncept, eller vad vi ska kalla det, och vi fick de här orden: lågenergilampa, synas och musiker. Sen gjorde vi steg för steg affärsidé, marknadsplan, empatikarta och affärsplan.

Det vi brainstormade fram som affärsidé och plan var ungefär: Merchendise som lyser upp i mörkret. Tröjor och mössor med bandtryck som är vävda/stickade med smart textiles som gör bandnamnet och trycket självlysande i mörker. Detta ger ägaren en tillhörighet och image samt en exklusivitet då merchen endast säljs vid konserter och festivaler samt i begränsad upplaga. Målgruppen är Subkulturella Sigge som ständigt lyssnar på musik, har egna musikdrömmar och är medveten.

Vi sa givetvis en hel del mer, ni får dock nöja er med denna svamliga beskrivning och mitt hastiga kollage. Tycker att idén är häftig och unik, och hela grejen med smart textiles är innovativ och miljösmart. Mycket av den forskning som görs här i Borås handlar just om det.

Sitter just nu och äter havregrynsgröt och förbereder mig inför dagens workshop (!). Men så upptäcker jag att havregrynsgröten inte alls smakar som jag vill att den ska smaka, av den enkla anledningen att jag köpte en annan sorts havregryn igår. Inte frivilligt, blev nästintill tvingad då min favorit inte fanns på närmaste Ica och jag inte ville gå längre då det regnade på ganska så bra. Jag ångrar mig nu och då det lite av förstörde starten på min dag så tänker jag köpa de andra havregrynen efter workshopen, bara för att visa min protest och de 8 kr som dessa jag äter nu kostade kan jag gott offra för en godare frukost.

Workshopen är i kursen Design Management och allt jag vet är att den på något sätt ska handla om företag. Spännande!

Och nu fick jag en tugga som smakade ungefär som havren man matar hästar med luktar.. Kan tillägga att den "mindre goda" sorten är Axa's fiberberikade havregryn och att de GODA är Gyllenhaam's (stavas något sånt) fiberberikade havregryn.

Om vi nu skulle strunta i att svara på ett hej och istället bara fortsätta ner för trapporna eller dra kortet i automaten skulle vi kanske uppfattas som oartiga, men det är heller inte ett krav att vi faktiskt måste hälsa på de vi möter även om det i stunden kan kännas som ett sorts vett och etikett-märkt ansvarstagande. En enkel hälsningsfras kan dock innehålla så mycket och vara till stor betydelse trots att vi själva kanske inte inser det i vardagsrutinerna. Hälsningen skapar en form av relation och eventuellt en uppfattning om motparten samtidigt som det inte längre är vem som helst utan istället "min granne på våning 3" eller "kassörskan på Ica".

Frågan är mer varför vi oftast hälsar så känslokallt och reflexmässigt när det med enkla medel går att göra det mer personligt och mer äkta. Förslagsvis genom en följdfråga, givetvis ytlig och kallpratsaktig men ändå genuin och välmenande, så som "hur står det till?" eller genom ett vardagligt konstaterande "vad mycket snö det kom inatt, skönt med en ordentlig vinter". Ännu enklare är det att lägga till ett leende samtidigt som ordet yttras. Varför vi bör göra dessa enkla saker handlar egentligen om att göra någon annans dag lite bättre.

Väldigt rolig förmiddag idag innehållande en praktisk väverilaboration med både kreativitet och tankenötter. Har valt mönsterbild (skulle göra randigt), ritat bindningar och vävt upp mitt fina tyg. Så här roligt har vi det på Textilhögskolan.

Kvällen har bestått av trevligheter i massor tillsammans med mina fina sambos! Vi började med en vända till Tomteland ( ett graninhängnat område mitt i stan med slädar och kåtor), gick sedan och handlade lite och begav oss tillbaka hem för att göra apelsiner med nejlikor och knäck samtidigt som vi spelade en jäkla massa julmusik.

Och hela kylen är fylld till bredden med knäck och chokladkola. Mums!

Julstämmningen är total och jag längtar efter familjen, julafton och Kalle Anka. Speciellt efter min mardröm inatt som gick ut på att jag blev sen och missade både julbordet och Kalle...

Det börjar bli dags att ta fram papper och penna för att skriva ner den obligatoriska önskelistan inför julen, eller så kan man pyssla ihop en med tillhörande bilder för att förenkla inköpen och slippa felköp.

Min önskelista ser ut att bli lång i år, bland annat innehåller den dessa fina och inspirerande böckerna som gör sig allra bäst väl synliga på ett bord, redo att bläddras i och förundras över när helst du önskar.

En bok om Lanvin, både historien kring grundaren Jeanne Lanvin samt en stor mängd underbara fotografier och illustrationer.

Men om vi drivs av andras meriter finns risken att vi missar de allra viktigaste hållpunkterna i vår väg till topppen, vi kanske missar att markandsföra den där egenskapen som gör oss perfekta för jobbet på intervjun eller glömmer utföra några viktiga säkerhetstester.

Prestationerna i sig är givetvis viktiga, för utan något utsatt mål eller framtidsdröm så kommer vi inte längre ha någon livsglöd. Men det är själva strategin för att nå dit som är den viktiga och just den som måste vara noga utstakad men ändå rymma en sorts mån för misstag elle villovägar. För om vi ständigt strävar efter att vara bättre än alla andra, rent utsagt bäst, så kommer det vara ett livslångt projekt. Om vi istället försöker bli bättre än oss själva och bli den bästa upplagan av det som är vi så kommer vi lättare kunna sätta upp nya och större mål längs vägen.

Frågan är hur mycket av det vi strävar efter som är en egendesignad dröm och hur mycket som är uppbyggt av andras grundpelare och andras bragder.

Så jag passar på att, i mitt lyckorus, visa hur man gör ett korrekt segertecken. 

Och nu ska jag iväg och lära mig fler bindningar, förmodligen med lite roliga färgeffekter i.

Mat är något som vi alla behöver, dagligen. Detta innebär att vi måste planera för vad vi ska äta, åka och handla det som behövs och sedan tillaga det för att slutligen kunna avnjuta vad vi lyckats åstadkomma. Vi måste även tänka på ekologiska och ekonomiska faktorer längs vägen. Det är en ständigt pågående, och tidskrävande, process, men med hög prioritet för de allra flesta då matkulturen är högt uppskattad i samhället. Men vardagen är ofta fylld av en hel del andra måsten och att hinna inspireras med recept för att knåpa ihop en veckomeny är också det tidskrävande och ofta slutar det med liknande mat vecka efter vecka. Ungefär som i skolköken. Så vad kan man göra för att korta ner på processen och ändå få ett lika bra resultat i slutändan?

Och där någonstans tändes en lampa för den filosoferande problemlösaren som insåg att svaret på frågan var en färdigplockad matkasse med hemleverans och medföljande recept. Affärsidén blev ett faktum och snart föddes det första bolaget med just en färdig matkasse som enda produkt. Andra företag anammade idén och fler med liknande koncept startades. Det hela har blivit en framgångssaga i det moderna samhället och en hjälpande hand för ensamstående trebarns mammor med heltidsjobb. Men även för en hel del andra, för vem kan inte kategoriseras till målgruppen med "ett behov av god, nyttig och varierande mat direkt levererad hem till dig i en färdig matkasse tillsammans med lättlagade recept" ?

Så det är inte speciellt underligt att fler och fler väljer att använda sig av tjänsten. Men vad som däremot är lite knepigt är att den färdigplockade matkassen blivit årets julklapp. Det betyder att var och varannan svensk planerar att ge sina nära och kära en kasse med mat för fem dagar. Visst, det finns inte en chans i världen att den julklappen hamnar på blocket utan förmodligen kommer den användas upp den närmaste veckan (om det inte är senare leverans på den) och den kommer att vara uppskattat. Men det känns lite som att vi kryper in i varandras vanor och försöker manipulera dem, försöker göre entré i varandras vardag och luckra upp de mest inbitna rutiner som byggt upp genom åren. Fast mest känns det opersonligt och platt, hellre att den som planerat att köpa en matkasse bjuder in till fem middagar hos dem (då är du även garanterad trevligt sällskap) än att de ger dig råvaror och recept på de middagarna.

Tror att jag kände mig inspirerad av denna väldigt 70-tals inspirerade outfit ( Chloé a/w 2011 ) när jag letade runt i garderoben tidigare idag.

För såhär såg jag ut när jag gick iväg till mitt första diskussionsseminarie i Design Management.

Jag tycker om vanor, speciellt om de är hälsosamma. Så därför har jag skaffat mig en ny. Nämligen att ta en shot varje morgon sm består av linfrön och vatten. Den är väldigt enkel; blötlägg 1 matsked linfrön och låt stå i kylskåpet över natten. Drick på morgonen innan frukost, jag brukar röra om lite innan jag dricker den.

Att skapa balans mellan kropp och sinne/själ är själva grundfilosofin med att utöva yoga. För att kunna göra det krävs fokus på andning samt en hel del knepiga ställningar och positioner. Att yoga endast handlar om det fysiska som innebär att stå i hunden eller göra solhälsningar är helt fel, i alla fall om man lyssnar till de insatta. Det är nämligen en hel vetenskap som går ut på att växa inte bara fysiskt utan även andligt och själsligt.

Varför yogan växt sig så pass stor på senare år, trots de 5000 år den har på nacken, har att göra med den dagliga stress som människor utsätts för. Det är nämligen i folklig tro att yogan harmoniserar och dämpar stressen vilket gör det lättare för oss att slappna av efter en hektisk dag eller vecka. På ett sätt kan man kalla det att rena sig själv.

Ska man gå riktigt djupt in i utövningen och verkligen nå grundvärderingarna  samt någon form av mål så handlar det om att hitta sig själv någonstans bortom det materiella, att kunna se in i sig själv och därmed skapa balans.

Några typer av yoga:

• Traditionell yoga.
• Budokon, blandning av yoga och kampsport.
• Acroyoga, främjar tillit, närhet och lekfullhet.
• Svaroopa yoga, terapeutisk med fokus på ryggraden.
• Tantra yoga, positiv verkan på kärlek och sexualitet.
• Bikramyoga, utövas i ett upphettat bastuliknande rum.

Men att särskiljas från mängden är något vi alla strävar efter och, som skrivet, så väljer de moderna föräldrarna udda namn:

• Saker som blivit namn; Apple, Måndag, Vilja, Andromeda, Paris o.s.v.
• Dubbelnamn; Karl-Kenji, Märta-Fidelie, Bo-Eskil, Alba-Lo o.s.v.
• Gamla namn som kommit tillbaka; Inger, Sixten, Brynolf, Gunhild, Ragnar o.s.v

Men om vi nu blir heliga med dessa udda namn som vårt kall, kommer vi vilja stå för dem och faktiskt presentera oss framför potentiella arbetsgivare med meningen; "Hej, det är jag som är Apple Quist!" ? Eller kommer vi helt enkelt att byta ut dem så fort vi får chansen? Å andra sidan så är vi ständigt i utveckling, och vi kanske inte har vant oss med detta nu, men om ett par 10 år så kommer den generationen vara gamla nog att finnas överallt runtomkring oss och skylta med sina namn medan det är vi som har de där slitna omoderna namnen.

Kanske är jag gammalmodig när jag säger att denna trend gått tok på överstyr, ungefär som Lady Gagas klädval, och att om det fortsätter såhär kommer vi inte kunna skilja på vad som är en grönsak och vad som är en verklig person. Men även om jag, i min tysta vrå, kände mig beslagtagen på mitt namn när jag tvingades adoptera min första efternamns bokstav till mitt förnamn så skulle jag känna mig ännu mer utsatt om jag bar ett namn som delade betydelse med en veckodag. Givetvis ratar jag inte alla nytänkande namn, tvärtom tycker jag att många av dem är unika på ett fint sätt. Speciellt det här med att plocka tillbaka gamla, ofta bortglömda, namn som kanske fanns med i släktträdet långt tillbaka tycker jag är en fin grej.

Vi vill vara udda och sticka ut från mängden, kanske har dagens mammor och pappor klurat ut hur de ska underlätta detta dilemma för nästkommande generation utan att behöva färga håret rosa eller tattuera hela kroppen. Allt som behövs är en namnskylt.

Kvinnliga former i all ära, men något jag har funderat lite över är varför just det könet har det mycket svårare att få välsvarvade ben än vad män tycks ha. För vem har inte lagt märke till alla de vältränade ben som sitter på män? Oavsett storlek på bäraren så är benen alltid muskulösa och slanka i jämförelse med resten av kroppen. Undantag för de som besitter en helt vältränad kropp, eller helt enkelt är sådär naturligt smal som vissa har välsignats att vara (dock tvivlar jag på att män/killar tycker om den fördelen?). Ta en koll nästa gång du är på ett gym eller i en träningslokal, det är svårt att missa.

Sitter uppe och filar på ett inlägg som dyker upp imorgon, har blivit för trött för att skriva färdigt det och lyckas komma på de formuleringar jag vill ha. Sitter istället och skrattar åt detta roliga klipp, mest för att det är så jäkla coolt. Men också för att det påminner mig om mina kära "volvoraggare" till vänner, som nu har växt upp och bytt upp sig till bilmärken av varierande sort. Även om vissa fortfarande åker omkring i en 740 med kjolpaket och tonade rutor.... I vilket fall känns det litegrann som att sitta i en av dessa bilar igen.

I lördags hade vi tjejfest (sexparty) och fick känna och klämma på en hel del skumma saker som en trevlig försäljare hade med sig. Roligt var det med massvis av mat, härliga tjejer och knepiga prylar.

Vi hade "knytis" så alla tog med sig varsin maträtt = galet mycket mat.

Som så många andra sitter jag och funderar på vart vintern har tagit vägen, speciellt med tanke på hur kall vinter det var förra året. Det viktigaste är att det är snö tills jag åker hem, har nämligen planer på att åka en del längdskidor och ännu mer snowboard.

Som tur är så går det med enkla medel att drömma sig bort och upptäcka åkarglädjen utan att snön lyser med sin närvaro. Det är fortfarande, för min del, försäsong och det finns inget bättre sätt att ladda inför snöiga tider än att kolla på utrustning, men framför allt på filmer och klipp på inspirerande åkare.

Det här klippet tycker jag är sjukt härligt (är några år gammalt), lägg märke till att de har längdskidor i hela filmen.

Finns ett klipp som jag tycker ännu bättre om, inte med samma personer som i detta. Ska försöka leta fram det i veckan, för det är verkligen värt att kolla på.

En torkad aprikos är en torkad aprikos, men en torkad vindruva är ett russin. Det är inte riktigt logiskt så jag bestämde mig för att försöka gå till botten med det hela och upptäckte att jag var långt ifrån ensam i mina funderingar.

Först och främst, för att klargöra oklarheter, så är ett russin en vindruva som fått torka, gärna i solen. Detta leder till att den mörknar i färgen, blir skrynklig och ihopdragen. "Russinfingrar" kommer ifrån det faktum att russin är skrynkliga och liknar den skepnad som fingrar och tår kan ta efter att de vistats i vatten för länge. Även äldra människor med rynkor i ansiktet och på händerna kan få kallnamnet "russin" av samma anledning.

Själva ordet russin härstammar ifrån "raisin" (russin på engelska) vilket är lånat ifrån franskan där ordet betyder "druva" , från början använde fransmännen dock orden "raisin sec" vilket betyder "torkad druva" dock verkar "sec" ha försvunnit längs vägen, och fransmännen har i sin tur bildat ordet utifrån det latinska "racemus" som betyder "en klase med druvor". Låter nästan som att namnet Rasmus borde ha något med druvor att göra?

Så om vi ska, enligt den ovanstående teorin, summera det hela kan en slutsats om att engelsmännen gjorde en slarvig översättning när de lånade ordet från fransmännen (frågan är varför de inte använde sig av "dried grape" eller likanande istället för att fixa fram ett helt nytt ord när de skulle beskriva den fascinerande torkade vindruvan?). Låt oss anta att de helt enkelt tyckte om ordet och ville ha det. Lika antagande gäller oss svenskar när vi sedan bestämde oss att försvenska ordet "raisin" till "russin" samt när norrmännen gjorde ordet till sitt eget i form av "rosin".

För på samma sätt som russin heter "raisin sec" på franska så heter aprikos "abricot sec". Aprikosen har dock blivit beskonad från att bli av med sitt namn av den enkla anledningen att "abricot" redan betydde aprikos, på engelska och svenska. Det fanns ingen annat ord, som i vindruvans fall. Så trenden är tydlig, vi vill alla ha fransmännens vackert klingande ord även om det inte riktigt faller sig logiskt på vårt eget språk.

Efter klickningsmaratonet (det varade längre än ni kan ana...) så begav jag mig till kårhuset för att engagera mig lite i workshopen som tyvärr var en besvikelse. Väl där skådade mina ögon en väldigt stor Versace for H&M påse tillsammans med två mindre. Jag blev tvungen att ta reda på vad som fanns i dem och det visade sig att de tillhörde två stycken trevliga pojkar, i dem fanns en skinnjacka (herrmodellen) och två t-shirts. Snyggt.

Därmed var det avgjort att jag, likt föregående år, får drömma mig bort och endast fantisera om de färgglada trycken på tyger med satinbindningar och nitbeströdda, perfekt skurna, LBD:s. Givetvis har jag valt ut mina favoriter ifrån kollektionen!

Provade alltså på ett pass idag som heter "Indoor Walking" vilket var bättre än väntat, jobbigt men inte alltför enformigt. Men mitt högra knä fick lida av min oerfarenhet...

I kategorin hamnar ofta åkaren som tillbringar alldeles för lite tid i backen, det vill säga "1-gång-per-vinter-åkaren" och därmed vet om sina begränsningar, "the slow-rider" som helt enkelt tycker om att ta längsta möjliga tid på sig nedför pisten och även utflyktsmänniskan som gärna knäpper av sig skidorna för att ta en promenad in i skogen och leta på lämplig stubbe att avnjuta sin medhavda matsäck på.

Kännetecken: en ryggsäck tyder på att livsnjutaren har planer på att ta en kopp kaffe i solskenet, kanske stannar denne mitt i backen och gör just det. Kläderna kan vara lite nötta i sömmarna (tyder på att det är "1-gång-per-vinter-åkaren" eller så är det tvärtom nyare kläder som tål det allra mesta, märken som Peak Performance, Norröna och The North Face är inte ovanliga.

Ålder: ofta är det föräldrar som följt med som sällskap till sina barn (som sedan gav sig iväg på egna äventyr) som hamnar i denna kategori. Åldersgruppen är stor och kan vara alltifrån 16-100. Majoriteten finns dock i boxen 30-55.

Att få syn på en ensam jibber hör inte till vanligheten, i de allra flesta fall åker de i grupp. Den säkraste platsen att beskåda en tvättäkta jibber på är i den så kallade "parken", platsen där du kan visa dina senaste tricks, glida på stålrör (i jibbvärlden kallade för rails) eller göra andra häftiga saker medan de andra i gruppen kollar på. Ofta är en kamera inblandad i dessa aktiviteter.

Mindre parker attraherar ofta den yngre generationen av jibbers medan de mer erfarna flockas kring de större, även om en och annan "new kid" vågar sig på big jumps och andra livsfarliga jibbsysslor.

Även jibbern kan ses med ryggsäck och kan därför tyckas lätt att blanda ihop med livsnjutaren, vilket dock oftast inte är sant då deras åkstil skiljer sig markant. Jibbern ser ofta väldigt bekväm och avslappnad ut, kan åka baklänges om denne behagar och är inte rädd för små snöhögar som bildats i backan då denne med glädje använder dessa som avstamp varpå en clean 180 sätts.

En jibber är lika vanligt förekommen på skidor (då oftast twintips) som på snowboard.

Kännetecken: här är det oftast kläderna som skiljer dem från mängden. Gärna så mycket färg som möjligt, matchat eller omatchat, samt stora tröjor i lager på lager under den redan oversized jackan. En "new kid" tenderar ofta att ha större kläder medan de mer erfarna jibbers använder aningen tightare ställ.

Ålder: största delen finns i kategorin 12-25 år.

En specialist är en person som specialiserar sig och/eller ägnar sig åt en viss bransch, område, aktivitet eller ett speciellt forskningsområde. Det vill säga en person som är djupt insatt i ett specifikt ämne. Exempelvis en ekonom som i sin yrkesroll är ämnad att ha stenkoll på siffror, bokföring och allt därtill.

Specialisten har däremot inte så stor koll på ämnen runtikring sitt ämne, ex : ekonomen har koll på inköpsbudgeten, men inte på hur varorna ska marknadsföras eller säljas.

Att vara generalist innebär istället en förståelse och inblick på flera olika områden och därmed innesitta en förmåga att kunna följa upp och vara delaktig i en hel process istället för att bara ägna sig åt en enda del i den. Givetvis med hjälp av specialister.

Idag har jag suttit på ett utbildningsmöte tillsammans med en till ifrån första året, två från andra året och två från tredje året. Och även med utbildningsledaren samt fyra mycket intressante entreprenörer/företagare, bland annat Paul Frankenius som är mycket framgångsrik med ett fäste i Borås (det hade de nog allihopa). Han började sin karriär på JC och 2002 köpte han, tillsammans med en kollega, KappAhl som då var på väg att gå i konkurs. Han lyckades rädda företaget och sålde sin andel i precis rätt tid förra året till ett värde av cirka 840 miljoner kronor. Att det var i rätt tid går verkligen att konstatera i dags läget med tanke på KappAhl:s nedgång.

I vilket fall så var det ett otroligt intressant möte med en hel del prat om hur vi anser att de ska utveckla programmet för att få en så bred och eftertraktad utbildning som möjligt. Och givetvis om vilka möjligheter som finns efter att man avslutat utbildningen. Vi studenter hade många gemensamma tankar kring det och de fyra företagarna verkade väldigt med på våra åsikter kring att blanda in dem i fler projekt för att ge en större inblick på verklighetens produktutvecklare/entreprenör inom textil.

Kändes otroligt bra att jag fick vara en av de två som representerade alla TPU11-studenter och även med stor marginal yngst på mötet. Även om det givetvis var svårt att komma med åsikter kring kurserna då vi, än så länge, bara läst två stycken.

Vi kom överens om att en TPU-student utbildas till en generalist och att programmet är väldigt brett, det är inte tänkt att vi ska bli specialister utan istället kunna vara med under hela produktutvecklingsprocessen och på något sätt komma med kreativitet och driv med hjälp av ett entreprenörstänk. TPU är ett program för framtiden.

Vilket udda inlägg det här blev !

Vad som sedan händer är att jag byter skepnad till någon form av överintresserad hobbyåkare vilket för mig till extrema forum som övergår till att bli startsida, inriktade onlinestores och drömmar om att bli en tvättäkta skibum håller min hjärna sysselsatt. Gamla inspiratörer blir utbytta mot nya innovatörer, förra årets outfit skriker efter att bli utbytt och planer om skidresor inför årets säsong börjar skapas.

Men de faserna kan även vara olika långa och när den ena blivit vardag byts de båda plötsligt av. Jag är dock inte den som är den, så istället för att låta minuterna sega sig framåt har jag tagit tag i saken och påbörjat avslutade kapitel. Förtydligande: jag har återupptagit kontakten med ett par finfina gamla hobbies! Även om studerandet givetvis kommer i första hand så behövs det en hel del pauser, som ofta består av träning men nu även av mina nygamla fritidssysslor. För de som vill ha en större inblick i hur mycket jag faktiskt måste plugga kan jag säga följande, på 6 veckor ska jag ha läst 6 böcker varav två är på engelska och snittet på antal sidor ligger på 400 stycken. Och det är bara i en av två kurser jag läser på dessa sex veckor. Men jag klagar icke.

På min promenad i det fina vädret fick jag syn på något som liknade en ruin av en borg så jag blev nyfiken och svängde ditåt.

Det kändes passande att få syn på den just idag på Alla Helgons Dag då jag tyckte den var lite kuslig. Som tur var lyste solen och gjorde det hela mest höstfint.

Jag hade mina favoritskor, de blir bara finare och finare ju mer slitna de blir, och började gå upp för de många trapporna.

Tydligen så var det ifrån år 1900 och det här tornet var i stort sett det enda det bestod av.

Men det gick en inhängand runt ett område kring tornet och den här trappen verkade leda in dit...

...men det var stängt och låst.

Så jag ställde mig där, blickade ut över staden och kände mig väldigt filosofisk. Det finns mycket tänkvärt nu under Halloween-helgen, tänkte skriva ner lite tankar senare.

Sen fortsatte jag att promenera dit jag var påväg, med lite omvägar för att kolla in området, och när jag gick därifrån var det mörkt ute.

Lyxade lite med frukosten idag genom att lägga äppelbitar på gröten tillsammans med kanel och socker. Gott blev det och kommer definitivt att inträffa fler gånger!

Är verkligen helt insnöad på att äta havregrynsgröt på morgonen, and I like it.

Enklare är det att förhandla med sig själv, vilket man gör i stort sett hela dagarna. Eller det kanske inte riktigt är förhandlingar när man bestämmer vad man ska ha för kläder dagen till ära, men väldigt likt iallafall. För på samma sätt som i en förhandling så lägger vi fram fördelarna med att ha den svarta tröjan och nackdelarna med att ha den gröna, skillnaden blir att eftersom det inte finns någon som kan säga emot i ens eget huvud är det självklart att den svarta tröjan åkte på just den gången. Visst, det är ett överdrivet enkelt dilemma men fortfarande är det de situationerna som ger oss omedveten övning. Kanske är det ännu mer de situationer där vi försöker övertala våra vänner att göra något galet, åke till Göteborg just här och nu, beställa in alldeles för många shots eller bada isvak. Lyckas vi med att övertala dem, trots att de inte var på samma sida som vi från början, är chanserna relativt stora att vi också är bra i förhandlingar. Men i många fall går de planerna i stöpet och det behöver såklart inte innebära att vi är dåliga på att lägga fram argument eller på att vinna majoritetens röster. Det kan ha helt andra skäl. 

Kan tillägga att utbudet av fina höstjackor känns mycket mer lockande än en tjock dunparkas, men praktiskt före fint. Fast kanske allra helst kombinerat.

Alltid när jag känner mig arg, irriterad eller upprörd över något så funderar jag över vad jag skulle vilja göra och hur jag önskar att jag skulle hantera situationen. Det vill säga; jag målar upp ett sorts scenario över hur jag skulle vilja hantera dilemmat, där jag blir den som lägger en "punschline" och sedan går därifrån rak i ryggen utan att snegla bakåt med blicken. Istället för tvärtom. Kan även meddela att dessa situationer aldrig uppstår i verkliga livet, men jag intalar mig själva att de på något sätt lugnar mig i och med att de inte är alltför orealistiska.

När jag är laddad med de känslorna brukar jag även tänka framåt, på alla de saker som jag vill göra och uppleva. På min släkt och mina fina vänner. Det är just då som alla onda känslor försvinner och ersätts med längtan efter framtiden.