Jag tycker att det är mysigt att gå runt på stan när det är så mycket fok i farten, det känns faktiskt inte speciellt stressande utan mer juligt. Och så ser man alla påsar och tänker att någon kommer bli glad för det som finns i den.

Det blev någon julklapp till mig själv också, svårt att låta bli!

Nu sitter jag och äter svampsoppa som jag precis lagat, gott. Är så enkelt att göra soppor när man har en stavmixer, mitt favorit köksredskap för tillfället!

I vilket fall så tycker jag att detta är ett riktigt bra initiativ och väldigt passande såhär i juletider då fokusen på de utsatta är extra stark, även om det är en viktig process året om. Sen är det väldigt trevligt att sitta och lyssna på dem vilket är vad vi får tillbaka när vi samtidigt är med och påverkar.

Att planera dagen innan vad man ska bära nästa dag har aldrig varit min starka sida, varken när jag var liten och inte heller nu. Det är både en för- och nackdel, i vissa fall kan det leda till panik på morgonen och det i sin tur till försening eller att man får gå runt en dag och känna sig obekväm i sina kläder. Men för det mesta går det av sig självt och kläderna åker på baserat på vad som inspirerat och hur humöret för dagen är, samt vad som kommer ske under dagen. Och att slänga på sig något oplanerat kan ibland leda till att man hittar nya favoriter. Min oplanering av klädval har även gällt högtider (fick akut-köpa en klänning till ett bröllop tidigare i år ungefär en eller två dagar innan), men nu verkar det ha gett med sig för jag har nämligen redan köpt kläder till både jul och nyår. Det beror nog mest på att jag vet mer vad jag vill ha nu samt att jag ogillar att behöva springa runt dagen innan och tvingas köpa en osmickrande klänning som aldrig kommer användas igen på grund av att jag inte tagit mig tid tidigare.

Nu ska jag strax iväg på dagens andra föreläsning, den ska tydligen handla om arkitektur och är även kursens allra sista! Sen blir det fokus på de tre inlämningsuppgifterna som ska bevisa att jag lärt mig något.

Ungefär så resonerade jag när jag köpte min tågbiljett för ett bra tag sedan som ska ta mig till min hemstad och eftersom jag var ute i god tid fick jag ett bra pris på den, dock var jag för snål för att göra den varken ombokningsbar eller återbetalningsbar och då jag visste med mig att jag skulle på föreläsning samma dag innan avgången var det ju inte möjligt att åka tidigare. Så visst var jag nöjd. Enda tills för sisådär en och en halv timme sedan då min kära lärare i Design Management "råkar upptäcka" att det blivit fel på vårt schema och att den föreläsning som är lagd på måndag istället är flyttad till fredag eftermiddag. Det innebär en ledig måndag. Hade jag vetat detta hade jag kunnat begett mig norrut redan imorgon efter föreläsningen istället för att tvingas spendera en extra helg här i onödan. Det här gör att helgen framför mig känns som en evighet i dagsläget.

Men å andra sidan får jag tid över till att städa, tvätta och plugga som är precis vad jag måste göra i helgen. Sounds like fun...

Men visst var det mysigt och stämningsfullt att vara med i ett Luciatåg, även om det sista jag medverkade i när jag gick i nionde klass var en anledning till att missa lektioner och innehöll skrikande solosång av några andra niondeklassare. När man gör sig iordning innan så blir man sådär lagom pirrig och nervös, mest för att det ska bli roligt. Och de tåg som jag kommer ihåg använde vi oss av levande ljus (det gjorde man inte när man var väldigt liten) och då bidrar det till stämmningen, jag minns Lucior med en hel del stelnat stearin i håret. Och minns jag inte fel så var jag pepparkaka ett år. Brun och fin trots att det var mitt i vintern med hemmasnickrad, lång, hatt med glasyr.

Här om veckan ställde jag en fråga till min far, han är ju tänkt vara mycket visare än jag, om varför man röstade om vem som skulle bli årets Lucia i varje stad efter att ha sett en stor plansch kring det i Göteborg. Jag tyckte inte riktigt att jag fick något bra svar, så jag funderade lite över det själv. Dessa omröstningar har tagit sig ända ner till lågstadiet där man röstar om vem som ska få "äran" att var Lucia. Alla i klassen får rösta och slutligen koras en till den som får bära ljuskronan. Under de senare grundskoleåren blir endast en utröstad att representera hela skolan. Enkelheten ligger nog i att det ska vara så rättvist som möjligt, även om det aldrig riktigt blir det, och en omröstning innebär alltid att majoriteten får som den vill. Dock funderar jag fortfarande över vilka som är målgruppen till dessa omröstningar, pensionärer och de nära och kära till de representerade skulle jag tippa. För ärligt tycker jag inte att det har alldeles för stor betydelse vem som blir klädd i ett rött tjockt sidenband och vem som får nöja sig med glitter (eller som i de större stadsluciorna: ingenting). Kanske är det någon gömd bitterhet i mig som pratar, jag har trots allt aldrig stått som den främsta ljuspelaren, eller så är det så att vi bara följer en inbiten tradition där Lucian ska vara den allra hederligaste och godhjärtade av dem alla och därav blir det en julversion av Fröken Sverige när denne ska utses.

Då jag börjar klockan ett idag har jag tillägnat min morgon till att kolla på Göteborgs Luciafirande (på SVT play) för att försöka få en del av den känsla som hör Lucian till. Genom att kolla på det lärde jag mig att namnet Lucia kommer ifrån ett italienskt helgon med samma namn, fast den svenska traditionen för övrigt har inget med det att göra. Tvärtom tittar vår käre vän näcken in igen för att skrämma folk tillsammans med andra trollska väsen under Lussenatten, enligt sägnen. Bland annat sitter en läskig typ vid namn Lusse under en bro och skriker något i stil med "det är Lussenatt inatt klappetiklopp" och skrämmer äldre farbröder. Där ser man, jag som alltid tyckt att Lusse Lelle var en gemytlig och glad liten visa.

Julskivan hittar ni här, avnjut den tillsammans med julpyssel, glögg och en jäklans massa tända ljus som lyser upp i vinternatten. Ha en trevlig andra advent!

Vill ni kolla in vilka de är, hur deras kläder ser ut och annat roligt kan ni kika in på deras hemsida med webshop.

Nu tycker jag att vi kikar lite på hur det såg ut när jag bestämde mig för att vandra ner till deras ateljé/studio/kontor!

Pratade även med Klara och Adrian (billy and I) om en sak jag skulle vilja göra till våren och de verkade intresserade. Vi får se vad som händer!

Träningssugen och peppad kliver jag in i omklädningsrummet på Friskis & Svettis för att göra mig redo inför ett svettigt HIT-pass. Men direkt när jag har tagit första steget in i rummet (det finns heller inte någon dörr) så möts jag av en kvinna (modell äldre) som gör en full-frontal insmörjning helt öppet mitt i rummet.

Detta var inte första gången en sådan sak händer, tvärtom så får man ofta och oönskat beskåda intima delar av okända damer i omklädningsrummen. Även om det är lite det som är tanken, att man ska duscha och klä om, så finns det en gräns vad gäller nakenhet. För ingen vill se för mycket eller få en naken rumpa riktad mot sig när benen ska smörjas in.

Delvis är det en bragd att kunna vara öppen och stolt med sin kropp och då ingår det kanske att kunna visa den, obrydd och bekväm, naken. Men det betyder inte att vi andra är bekväma med det.

Så här kommer en regel att följa i omklädningsrummen: Öppen nakenhet sker endast i dusch och eventuellt i bastu, resterande tid som tillbringas i rummet ska kroppen vara skyld och om några omständigheter kräver naket så ska detta ske så diskret som möjligt.

Idag har jag föreläsning i Design Management på förmiddagen och sedan är det bara hem och packa, börjar om en halvtimme så har aningen bråttom nu.

Tycker att det är en fin tradition med dessa TV-julkalendrar och helt fantastiskt att det hållit i sig sedan 1960 (dock med varierande kvalitet på stories).

En liten inblick på vad detta årets julkalender handlar om : Huvudkaraktären är en tjuv vid namn Kurre som verkar i den ökända ligan "Klappsnapparna" vars mål är att stjäla julklappar. Allt utspelar sig på 1800-talet och en magisk julstämmning ligger över staden tillsammans med invånarnas förväntningar om den bästa julen någonsin. En dag så står ett barn, Charlie, utanför Kurres kyffe med en lapp i sin hand som berättar att hon är Kurres dotter.

Mycket mer än så går inte att säga efter ett avsnitt, men själva känslan är sådär kusligt mysig och jag kan tänka mig att mindre barn är sådär härligt smårädda när de kikar på den. Mer sånt här!

Minns även att man älskade kalendrar av alla dess slag under barnaåren (förutom de på radio, tror att jag inte lyssnat på en enda?) och man ville helst ha 10 stycken olika, minst. Mest för att det var spännande och väckte förväntningar inför jul, men också för "julklapparna" som fanns i dem såklart. I år har jag ingen kalender alls (det hade jag nog inte förra året heller) och jag antar att det är en sådan sak man växer ifrån vilket delvis är tråkigt och trist. Så för att på ett vis ändra detta tänker jag (i ren protest och kanske liiite i nyfikenhet) följa årets julkalender på SVT, bara för att jag är vuxen och får bestämma själv.

Har haft väverilab idag igen, very fun indeed. Vävde två dukar, en bomullsduk och en linneduk, (har bara bilder på den ena som är snygg som attan i svart och vitt). Efteråt vart det en tvåsidig uträkning kring trådantal, skedbreddar, duklängd och inslag per cm. Kan även upplysa om att 5 meter bomullstråd (väft) väger 0,27 gram och 5 meter lintråd (också väft) väger 0,42 gram.