Alla bär vi med oss saker från det förflutna, vissa mer än andra och hur det påverkar oss är varierande. Vanligtvis försöker vi gömma oss från det, bakom något som för stunden verkar bättre och tryggt. Men vad händer om vår uppbyggda säkerhet raseras och vi tvingas möta det vi försökt att glömma? I många fall är det där förflutna i själva verket på riktigt, en person. Någon som fått oss att känna saker vi aldrig känt, någon som lärt oss saker vi aldrig trodde vi skulle kunna. De personerna finns i de allra flestas liv i form av någon som har stått för något unikt och som alltid kommer finnas kvar i minnet. Någon att jämföra med, för det är väl det vi gör, tänker hur denne skulle agerat och hur den var. Och på allt som kommer att vara annorlunda den här gången, både positivt och negativt.

Men hur ska man veta när man själv är det där skyddande gömstället som någon rent tillfälligt lutar sig mot för att försöka glömma det som varit?