Vi har så många drömmar och ständigt tillkommer nya samtidigt som de gamla sakta dör ut. Men de lämnar oss aldrig helt och våra barndomsdrömmar om att äga en egen häst eller vara fotbollsproffs kommer alltid finnas arkiverade i den dammiga mappen vi gömt allra längst bak i vårt medvetande. Vi kan därmed när som helst ta fram dem och börja fundera på vad som egnetligen gick fel, själva anledningen till att de aldrig blev mer än bara drömmar. Tidsbrist, ändrade planer, andra drömmar. Eller så var det helt enkelt vi som stoppade oss själva med anledningen att vi inte var värda det, att det helt enkelt inte var det vi skulle satsa på utan något annat. Något som vi fortfarande inte har kommit fram till.