Familjen kan vara som den där oversized, mjuka, mysiga, noppiga favoritkoftan vi sveper in oss i när kylan börjar bli alltför närgången. För vi vet att den, precis som vår familj, alltid kommer att finnas där för att hålla oss varma och ge oss närhet. Givetvis kan den bli utsliten och nött i kanterna, kanske till och med få ett och annat hål, men det är just de slitningarna, just de hålen, som gör koftan ännu charmigare och ännu mer vår egen vilket gör att vi drar den ytterligare lite närmare runt oss.

På samma sätt kan relationen vi har med vår familj ibland kännas svår och kantstött efter personliga duster med varandra, men på något sätt, om viljan finns där, kommer de där slitningarna bara bidra till en starkare och närmare relation i längden. För vi vet vad slitningarna innebär, de kommer alltid att finns där för att påminna oss om det som varit och att vi faktiskt lyckades klara oss igenom det, tillsammans, med bravur.

Så ibland när vintern närmar sig, eller när det på andra håll kommit kyliga vindar, kan det vara läge att dra sig tillbaka och bara mysa in sig i värmen. Dra in alla de dofter som hör den till och bara njuta av tryggheten och minnena som kommer tillbaka. Och längta till alla de stunder som kommer ge nya, gemensamma minnen i framtiden.

Jag planerar att mysa in mig i min kofta hela nästa vecka.