Drömfångare har blivit mycket mer än vad det var tänkt från början. I dag är de en accessoar, något vi använder för att pryda hemmet eller oss själva i form av smycken. Frågan är om de fortfarande skyddar oss?

Det ursprungliga syftet med en drömfångare var att den skulle skydda oss ifrån onda drömmar genom att låta dem fastna i nätet medan de goda drömmarna omärkbart kunde sippra igenom hålen. Omvandla negativ energi till positiv är också en egenskap som drömfångaren sägs besitta, tillsammans med en hel del andra egenskaper. Varje tråd, varje fjäder och träslaget i sig sägs ha olika goda egenskaper som påverkar oss positivt. Gamla myter och skrönor säger att det var spindlar som inspirerade till dem, vissa myter påstår till och med att spindlarna ger tekniken att gör det speciella nätmönstret i gengäld till en speciell "spindeldam" som var en mycket god kvinna, i samklang med en oro över barnens mardrömmar.

Huruvida de skyddar oss eller ej är svårt att avgöra, dock går det att dra en slutsats i att de genuina och handgjorda av de med kunskap ger en större upplevelse av skydd än de massproducerade. Kanske är det istället en fråga om tro och önskan om att en drömfångare är en positiv energikällan mer än deras faktiska påverkan. De som tror har en stark tendens att lyckas bättre än de som tvivlar.

Det som jag funderar över är var de onda drömmarna/energierna tar vägen. Ingenting kan försvinna för evigt och förr eller senare måste allt förbrukas, fronteras, för att man ska kunna låta det gå vidare. Det gäller inte bara drömfångare, en förskjutning av problem i vardagen gör dem större och värre för var dag som går. Bör inte det bli en liknande effekt med den negativa energierna/drömmarna? Att de byggs upp, blir större, för att sedan slå oss med full kraft när trådarna i drömfångaren brister av tyngden. Kanske är det då man drabbas av sömnparalys, den ultimata mardrömmen.