Alltid när jag känner mig arg, irriterad eller upprörd över något så funderar jag över vad jag skulle vilja göra och hur jag önskar att jag skulle hantera situationen. Det vill säga; jag målar upp ett sorts scenario över hur jag skulle vilja hantera dilemmat, där jag blir den som lägger en "punschline" och sedan går därifrån rak i ryggen utan att snegla bakåt med blicken. Istället för tvärtom. Kan även meddela att dessa situationer aldrig uppstår i verkliga livet, men jag intalar mig själva att de på något sätt lugnar mig i och med att de inte är alltför orealistiska.

När jag är laddad med de känslorna brukar jag även tänka framåt, på alla de saker som jag vill göra och uppleva. På min släkt och mina fina vänner. Det är just då som alla onda känslor försvinner och ersätts med längtan efter framtiden.